Barn- och ungdomskultur viktigt i Skåne

I Skåne är cirka en tredjedel av befolkningen under 25 år. En stor och viktig grupp som scenkonstkonsulenten Petra Bergström arbetar för, genom flera kulturprojekt.

Petra-Bergström-H11-webb (1)

Vad har Riksteatern Skåne för uppgift vad gäller scenkonst för barn och unga?
– Vi jobbar främst med att främja scenkonst för barn och unga upp till 25 år genom att bland annat anordna evenemang och fördela scenkonstsubventioner på uppdrag av Region Skåne. Riksteatern Skåne stöttar unga arrangörer och skapar nätverk för att inspirera fler unga att delta i kulturlivet.

Vad i ert arbete skulle du vilja utveckla?
– Vi vill skapa fler arenor för delaktighet och inflytande. Vår ambition är att hitta nya sätt att inspirera och utbilda arrangörer. Jag tror att teaterföreningar kan nå fler unga genom att erbjuda subventioner till gymnasieskolor. Och vi på Riksteatern Skåne hjälper gärna föreningar att hitta rätt kontaktpersoner på skolor.

Vilka är era bästa råd till lokala arrangörer som vill nå fler barn och unga?
– Vi har precis kommit igång med arbetet och har fokuserat på samarbeten med fritids- och ungdomsgårdar, studieförbund och idrottsföreningar. Samarbeta gärna med skolor och ordna aktiviteter runt en föreställning. Hitta gärna personer som driver kulturfrågor på skolan och leta efter din publik för att lättare att nå dem. Tänk utanför ramarna när du ska hitta ambassadörer som hjälper er att nå ut.

 

 

 

Nytt avsnitt av Riksteaterns poddradio!

Under Teaterdagarna 4-5 april fångade Riksteaterns Joakim Rindå flera konstnärer och arrangörer som befann sig i vimlet. Tillsammans snackade de om scenkonst, mod, demokrati och viktigheten av att träffas. Några av dessa samtal finns nu samlade i ett specialavsnitt av Riksteaterns poddradio. Håll till godo!

Förändringar i PDF-filen för produktionerna

Utifrån önskemål från er användare så har vi nu gjort vissa förändringar i den PDF-fil som går att skriva ut från alla produktionssidorna på scenkonstportalen.se

Önskemålet har varit att samla all information om en produktion på endast en A4. Detta för att PDF-filen lätt ska kunna användas som ett säljblad på t.ex. utbudsdagar. Vi har nu tillgodosett detta önskemål och stramat åt designen för att PDF-filen ska bli så enkel och tydlig som möjligt.

Eftersom PDF-filen alltid kommer att visas på en A4 så kan vissa långa fält komma att kortas ner. Detta syns då på PDF-filen, och du hittar såklart all information på produktionssidan på http://scenkonstportalen.se. På produktionens sida hittar du dessutom marknadsföringsmaterial för nedladdning och länkar till pressklipp.

Den poetiska sanningens språkrör

Han är dokumentärdramatikern som har grävt i Ingmar Bergmans arkiv och funderat kring gränsen mellan människor och djur. På Teaterdagarna visas två verk signerade Marcus Lindeen, och han är själv på plats för att berätta om dem.

Marcus Lindeen kan du träffa på Teaterdagarna, där två av hans verk visas.

Dramatikern och regissören Marcus Lindeen har ett klipparkiv hemma där han samlar nyheter som känns spännande. Då och då kollar han i det och rätt vad det är, så är tiden mogen för någon av historierna att lyftas upp och berättas. Lindeen har gjort sig känd för sina dokumentära verk för både scen och duk. Ångrarna om Mikael och Orlando, som ångrar sina könskorrigeringar från man till kvinna, gjordes både som film och pjäs. Filmen som hade biopremiär 2010 belönades med en Guldbagge och tv-priset Kristallen, för bästa dokumentär. I pjäsen En annan kamp beskrivs tre personers respektive aktivistiska handlingar, genom Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner ges en ny bild av Ingmar Bergmans konstnärskap, och i Djur som dör undersöker Lindeen gränsen mellan djur och människor.

Under årets Teaterdagarna har besökarna chans att uppleva Marcus Lindeens två senaste verk; pjäsen En förlorad generation från Dramaten och performancet Wild Minds från Moderna Museet. Båda föreställningarna bygger på dokumentärt material.
– Research är min metod. Jag har alltid älskat att läsa på och gräva djupare, först som journalist och nu som dramatiker.

En förlorad generation är ett beställningsverk för Dramaten på temat ungdomsarbetslöshet. Ett ämne som till en början kändes svårt att göra intressant.
– Det var först efter en del research som vi fick upp pulsen och hittade spår som kändes intressanta att följa. Bland annat en videoblogg av en kille som heter Ludvig. Han berättade där om sin situation som arbetslös, frustrationen, dagarna som gick. Jag gjorde en intervju med honom som blev utgångspunkt för hela pjäsen.

Lindeen träffade tillsammans med två reportrar flera arbetslösa personer som alla fick berätta om sina tankar kring situationen de befann sig i. Historier som tillsammans blev ett tidsdokument och ett nedslag i vardagen för många människor.

Om det var någorlunda lätt att få de arbetslösa personerna att anförtro sig och berätta om sina liv, kan det närmast beskrivas som motsatsen att komma nära personerna som skulle komma att bli huvudkaraktärerna i Wild Minds. Idén fick Marcus när han hittade en artikel om personer med diagnosen ”compulsive daydreaming”, en slags tvångsmässiga dagdrömmar.

– Moderna Museet bad mig göra ett performance i samband med deras litteraturfestival i höstas. Jag ville göra något kring vårt behov av fiktion, utan att det skulle handla om författande eller konst. Då kom jag att tänka på den här artikeln om människor som är beroende av sina fiktiva fantasivärldar. En slags fiktion fast utan publik. Jag blev nyfiken och gick med i ett anonymt diskussionsforum på nätet för ”compulsive daydreamers”.

“Jag tror att både de arbetslösa ungdomarna och de tvångsmässiga dagdrömmarna fantiserar och längtar efter ett annat liv”

Precis som i de allra flesta fall krävdes tålamod för att få personer att anförtro sina ofta mycket privata berättelser för honom.
– Jag är alltid öppen med att jag är dramatiker och vad jag har för uppsåt. Det handlar om att respektera personernas vilja. Vissa av ”dagdrömmarna” ville vara anonyma, andra var öppna med sitt tillstånd.

På forumet lärde Marcus känna några amerikaner som efter ett par veckors snack på nätet accepterade att deras liv blev en del av det performance som Moderna Museet beställt till sin litteraturfestival.

– Det var en process att få dem att våga öppna sig, värsta förhandlingsprocessen. I sådana situationer måste jag verkligen förstå vad jag ger mig in på, och komma ihåg att spela med öppna kort. Men med tiden öppnade de sig mer och mer och var tacksamma över att jag skulle uppmärksamma diagnosen. Men jag var tvungen att lova att deras röster aldrig skulle bli offentliga. Rösterna finns med i föreställningen, men bara i de hörlurar som aktörerna har på sig. Aktörerna lyssnar på rösterna och upprepar sedan exakt vad intervjupersonerna säger på inspelningen.

Arbetslösa och extrema dagdrömmare. Tekniken med hörlurar och simultantolkning av dokumentära röster används i båda föreställningarna. Men det är inte den enda gemensamma nämnaren.

- På ett sätt handlar de ju om helt olika saker. Men jag tror att både de arbetslösa ungdomarna och de tvångsmässiga dagdrömmarna fantiserar och längtar efter ett annat liv. Och det är ju nåt som de flesta kan känna igen sig i och en bra motor för berättande.

Det är ingen tvekan om att de personer vars livshistorier som Marcus använder i sina projekt och pjäser, får ett speciellt förhållande till honom.

– Jag bygger ju en relation med dem, som är som en vänskapsrelation, men ändå inte. De känner sig sedda och hörda, och efter att de har berättat sin historia går jag vidare. Det är klart att det kan bli en tomhet. Därför försöker jag hålla kontakt med alla, eftersom jag känner ett ansvar för dem.

Frågan om var gränsen mellan fiktion och verklighet går, möter Marcus ofta. Själv tycker han att det är ointressant.

– Regissören Werner Herzog har myntat begreppet ”ecstatic truth”. En slags poetisk sanning, som ibland kan vara sannare än sanningen själv. En konstnärlig sanning som har en helt annan funktion än den som journalistiken hela tiden försöker förmedla. Det låter kanske pretentiöst. Men jag tycker det ger mening. Att jag som dramatiker har en annan uppgift än journalistens. Även om vi båda utgår från verkligheten som material.

Marcus Lindeen
Ålder: 
33.
Bor: På Södermalm.
Familj: Pojkvännen Martin Falck.
Gör: Regissör och dramatiker. Har precis börjat inspelningen av en dokumentärfilm och skriver på en ny pjäs för Dramaten.

Vårens stora folkfest!

För femte året i rad firar Riksteatern Eldfesten/Chaharshanbeh Soori runtom i Sverige. Den 18 mars arrangeras den traditionsenliga festen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Västerås. Med världskända artister, fantastiska eldshower, mat, gemenskap och kärlek välkomnas våren. Vahideh Dahl är en av arrangörerna.

Vahideh Dahl

Vahideh Dahl

Vad betyder Eldfesten för dig?
 – Eldfesten handlar om att lämna det gamla bakom sig och att blicka framåt och fira. Det är roligt att fira så stort, tillsammans med många människor i olika åldrar. För nästan 30 år sedan hoppade vi över värmeljus bara för att få fira Chaharshanbeh Soori. Ambitionen är att sprida gamla traditioner till dagens och kommande generationer och att stärka gemenskapen och samarbetet mellan olika iranska föreningar. Och att arrangera en minnesvärd fest i flera städer! Det som är mest inspirerande är alla föreningar och organisationer som frivilligt och ideellt ställer upp. De lägger ner sin själ för att hjälpa till. Utan dem är Eldfesten omöjlig att genomföra.

Vad ser du fram emot med årets eldfest? – Att den blir minst lika bra som tidigare år. Programmet ska beröra alla som kommer oavsett ålder eller etnicitet, alla ska känna sig välkomna. Tillsammans ska vi uppleva glädje, musik, dans, eld och fyrverkerier.

Vilka vill du se hoppa över elden? – Alla som kan säga de magiska orden till elden: ”sorkhie to az man, zardie man az to”. Det betyder ”ge mig din röda styrka och ta bort mina gula svagheter”. Den röda färgen symboliserar glädje och styrka medan den gula färgen representerar trötthet, svaghet och ohälsa.

Vad skulle du vilja utveckla med Eldfesten? – Jag önskar att Eldfesten sprids till alla länder i hela världen så att den iranska traditionen kan leva vidare och så att glädjen kan delas med andra!

Fira Eldfesten den 18 mars du också! Stockholm, Kungsträdgården från kl. 18.00-21.30 Göteborg, Heden från kl. 17.00-22.00 Malmö, Folkets Park från kl. 18.00-21.30 Sundsvall, Tonhallen från kl. 18.00 Västerås Önsta Gryta från kl. 18.00

Eldfesten/Chaharshanbeh Soori organiseras tillsammans med 16 ideella aktörer inom den svensk-iranska förenings- och kultursfären. Det är en samproduktion av Riksteatern, Farhang, Eldfestkommittén och ABF Stockholm. Läs mer om Eldfesten på riksteatern.se/eldfesten.

Utbudsdagar på nytt vis

I södra Sverige tog arbetet med årets utbudsdagar en ny form genom samarbete, strategi och lokal förankring. Här berättar teaterkonsulent Marie Reifelton hur det gick till.  

Marie Reifelton

Tillsammans bestämde vi i de regionala Riksteaterföreningarna i Blekinge, Halland, Jönköpings län, Kalmar län, Kronoberg och Skåne oss för att lyfta utbudsdagarna och göra dem till ett arrangemang som vi skulle kunna vara riktigt stolta över. Arbetet började redan i september då alla berörda konsulenter träffades  i vår konsulentkollega Lena Teveldals sommarstuga i Halmstad för att dra upp riktlinjer och lägga strategi. Där antogs en budget och arbetsuppgifterna fördelades. Beslutet om att vara i Nässjö 7-8 februari 2014 var fattat sedan tidigare. Hos Lena bestämde vi också att vi skulle försöka arbeta nära den lokala teaterföreningen i Nässjö, för att ta lärdom av deras kunskap om orten och ta hjälp av deras nätverk. Efter uppstartsmötet begav vi oss tillbaka till våra respektive län för att ta tag i de uppgifter som vi hade blivit tilldelade. Lokal bokades, program började skissas på och inbjudan skickades ut. Gehöret från producenterna var över all förväntan och på bara en vecka hade 100 stycken anmält sitt intresse. När det kom till arrangörer tog det lite längre tid att få in anmälningar, men till slut hade vi nästan fått in 300 bokningar.  Parallellt med att vi gjorde spelschema, fixade hotellrum och bussanslutningar till alla deltagare startade jag en jakt på sponsorer. Tack vare att kommunen är välvillig till den lokala teaterföreningen fanns en bra plattform att arbeta från. Resultat blev en tygkasse med Nässjö kommuns logga som innehöll diverse småsaker som godis, block och pennor, tillsammans med information om Nässjö kommun. Vi fick även guider till de bussar som körde deltagare mellan Kulturhuset Pigalle och hotellen. Dessutom bjöd kommunen alla deltagare på kaffe och macka vid ankomst, väldigt generöst.

Smålands musik och teater ställde upp med två tekniker och den utrustning som behövdes. Regionteatern Blekinge-Kronoberg ställde upp med en konferencier. Men den stora insatsen stod Nässjö teaterförening för. De började redan klockan 9 på morgonen den 7 februari med att packa drygt 300 kassar. Sedan tog de ansvar för garderob och väskinlämning båda dagarna. Dessa ideella människor tog sig även an allt arbete i logerna, de såg till att alla artister blev väl mottagna och att de fick sig lite till livs under tiden de väntade på att få gå på scenen. Även eskort till vandrahemmet föll på deras lott. Lördagen den 8 februari klockan 17.00 avslutade Nässjö teaterförening sitt arbetspass med ett leende på läpparna. Vi skildes åt med en kram och löfte om att göra om succén. Nässjö teaterförening visade tydligt att de är proffs på att arrangera! Många deltagare har hört av sig och uttryckt att det var väldigt trevligt att bli mottagen av en lokal teaterförening och flera förslag om nya samarbeten har uppdagats. Detta kunde bli verklighet för att det finns en lokal teaterförening i Nässjö som kommunen är välvilligt inställd till och ser att det lönar sig att satsa på. Och tack vare det väl inarbetade samarbetet mellan Riksteatern regionalt och länsteatrarna. Summa summarum – samarbeten lönar sig.

Med vänliga hälsningar, Marie Reifelton Teaterkonsulent Riksteatern, Jönköpings län

Utbudsdagar, mötesplatser för scenkonst

Varje år arrangeras det utbudsdagar, eller scenkonstdagar som det ibland heter,  runt om i Sverige. Här berättar Erika Lundvall, scenkonstkonsulent på Riksteatern Skåne med ansvar för Arrangörs- och föreningsutveckling, mer om utbudsdagarna och hur dessa fungerar i hennes region.

Vad är en utbudsdag?


Utbudsdagarna är en mötesplats där arrangörer kommer för att ta del av scenkonstutbudet som finns på marknaden. Producenter i sin tur deltar för att få visa en del av en aktuell föreställning. Ofta finns även tillfälle att under dagarna mötas på ett utbudstorg där frågor om föreställningarna och ibland även bokningsförfrågan görs på en gång.

Varför är utbudsdagarna viktiga?


Arrangörerna poängterar ofta det oerhörda värdet i att kunna se smakprov (helst så mycket som möjligt) av en föreställning för att få en så bra bild som möjligt av vad det är de kommer att köpa in. Vi hoppas att även producenterna uppskattar och har nytta av den tillfälliga mötesplats som någon gång om året på några platser i Sverige uppstår mellan producent och arrangör.

Hur jobbar du som konsulent inför utbudsdagarna?


I södra Sverige samarrangerar vi utbudsdagen i de 6 södra länen. Vi upprättar varje år en urvalsgrupp som har i uppdrag att fylla de platser som finns under dagarna. För oss i Södra Sverige är det ett krav att finnas med på scenkonstportalen för att ens komma vidare i urvalsprocessen. Sedan utgår vi ifrån en rad urvalskriterier som turnébarhet, aktualitet, tillgänglighet och arrangörsfokus för att skapa ett urval som tillgodoser arrangörernas behov. Andra parametrar är att ta hänsyn till scenstorlekar samt olika genrer av scenkonst.

Hur ska man som producent göra för att komma med på en utbudsdag?

  1. Finnas med på scenkonstportalen.se med uppdaterad information.

  2. Bevaka när det är dags att intresseanmälan sin teater till de olika utbudsdagarna. Information kan man alltid få av de regionala Teaterkonsulenterna.

Här hittar du kommande utbudsdagar under 2014

”Jag köpte in Bartolomeo, det blev succé! Det var första gången eleverna såg en dansföreställning”

Karin Kivimäki är lärare och jobbar med barnkultur på Åseleskolan i Västerbotten. Här berättar Karin hur hon arbetar för att eleverna ska få scenkonstupplevelser på schemat och varför kultur i skolan är viktigt.

- Jag har som mål att alla barn i min kommun ska få se/uppleva någon slags scenkonst per termin. Sen är det så att jag inte lyckas jämt. Jag får söka efter föreställningar som passar en bred målgrupp, jag har till uppgift att köpa in scenkonst för barn mellan 1-16 år. Eftersom min budget är liten så gäller det att planera smart. Sedan är det toppen att man kan söka småplatsstöd och arrangörsstöd. Då får man tillbaka lite pengar. Ibland har jag har turen att få erbjudanden om sponsrade teatrar. Vi hade till exempel Ung Hästen här i höst som hade ett samarbete med Bris. När man får dessa erbjudanden är det viktigt att någon uppmärksammar mailen som kommer och att någon ser till att det blir av.

”Det är viktigt att ha en person som jobbar med kulturfrågor och ser till att eleverna/barnen får uppleva magin som ofta uppstår när ridån går upp och föreställningen börjar.”

Hur ofta siktar du på att köpa in föreställningar?


- Jag köper in så många föreställningar som jag har råd med. Min önskan vore att kunna köpa in fler. Eftersom jag jobbar i en liten inlandskommun i Västerbotten är det långt till närmaste stad där utbudet är större. Många här har ingen vana av att gå på olika föreställningar. Jag har en teori; om barn får uppleva kultur i tidig ålder och i skolålder skapar vi ett behov hos dem. De vill ha mer kultur och vill uppleva den där magiska känslan fler gånger. Barnen/eleverna får också se en annan värld, se att det finns människor som jobbar med kultur. Att man faktiskt kan jobba med scenkonst som yrke.

Vilken typ av föreställningar har blivit mest uppskattade av eleverna?


- Jag köpte in Bartolomeo, en dansföreställning, till högstadiet. Det var spännande att se hur den skulle tas emot av eleverna. Det blev succé! Det var första gången eleverna såg en dansföreställning. Jag hade även Resan till Ugri-la-Brek här. Då byggdes det upp en liten teaterscen scen inne i vår sporthall. När eleverna kom tyckte de att det kändes som att de var på en riktig teater i en annan stad. Kul!

Vad har du haft för användning av scenkonstportalen.se?
- Scenkonstportalen.se har varit som ett uppslagsverk. Jag har sökt och tittat på olika föreställningar. Läst på om de olika föreställningarna och använt information som finns där för att planera inköp av kultur till min skola. Även för att planera själva dagen när teatern kommer. All teknisk information och annat praktiskt som jag bör veta som arrangör finns till exempel är. Behövs det bärhjälp? Vilken ström behövs?

Vad hände när du skickat dina bokningsförfrågningar?


- Först dök det upp en bekräftelse på min mail att jag anmält intresse. Sedan har någon från teatern kontaktat mig och vi har haft ett samtal om eventuell bokning. Alltid väldigt trevliga samtal. Sedan när arrangemanget väl har blivit av så har det varit lyckat.

Karins tips till andra barn&unga-arrangörer:

  • Fundera på vad det är ni vill ha och tänk igenom vilken målgrupp ni kan nå

  • Fundera på om det är något speciellt ämne som ni vill komma åt. Något som ger underlag för ett fortsatt arbete i skolan.

  • Fundera på vad det är ni vill satsa på till era elever. Behövs det mer dans? Mer musik? Föreställningen kan också ge mer till eleverna om lärarna förarbetar och pratar om den föreställning de ska se. Då är det viktigt att ni lärare får hjälp med att hitta information om den aktuella föreställningen.

”Det bästa med sociala medier är att man ger publiken möjlighet att skriva historia tillsammans med oss”

Göteborgs Kulturkalas är en av Skandinaviens största stadsfestivaler. De är dessutom väldigt aktiva i sociala medier. Här ger  Emma Rygielski, producent för Barnens kulturkalas, en snabb inblick i hennes arbete och hur festivalen jobbar med sociala medier. Vi ber festivalens kommunikatör Maria Björn om fler inspel och tips till er användare.

Först en snabb fråga, hur använder du scenkonstportalen.se?
- Jag använder scenkonstportalen för att få koll på vad som spelas i andra regioner än den jag bor i, där jag har ganska bra koll ändå. Jag använder den också för att se vilka turnéperioder som är planerade, vilka de tekniska förutsättningarna är och självklart – vad det kostar.

Vilken målgrupp riktar sig Göteborgs Kulturkalas till och vilken typ av scenkonst letar ni efter till festivalen?
- Göteborgs kulturkalas riktar sig till alla, och jag är ansvarig för Barnens kulturkalas som är en av festplatserna. Barnens kulturkalas riktar sig till barn 0-12 år och deras vuxenkompisar. Jag har (förhoppningsvis även 2014) två olika scener. En utomhusscen där jag bokar mer extrovert musikunderhållning, och ett scenkonsttält där det finns plats för intimare föreställningar, för yngre barn, dans och teater.

Ni arbetar väldigt aktivt med sociala medier, berätta om hur ni jobbar.
- Vi har haft en särskild kommunikatör som bara arbetat med sociala medier och webb, så på så sätt är vi mycket lyckligt lottade. Det är viktigt är att lära känna sin publik. Vi har lärt oss att vi har en yngre publik som följer oss på Instagram till skillnad från Facebook där vi har en lite äldre publik. Därför kan vi, grovt uttryckt, mata lite fler Darin och Yohio-bilder i en kanal och lite mer Eva Dahlgren i den andra. Det bästa med sociala medier är att man ger publiken möjlighet att vara med och skriva historia tillsammans med oss – de tar egna bilder som det märker/hashtaggar # med Kulturkalaset, diskuterar och kommenterar bokningar på Facebook och Twitter.

Vi blir så klart nyfikna och vill veta mer, så vi ställer några fler frågor till Maria Björn som är kommunikatör för Göteborgs Kulturkalas.

Vilka kanaler använder ni er av och varför?
- Facebook, Twitter och Instagram. Dessa är tre av de mest vedertagna sociala kanalerna där vi förväntas synas och möta vår publik. På Facebook kan vi nå en bred målgrupp medan vi via Instagram når fler yngre. På Twitter kompletterar vi med att nå ut till en mer nischad skara inom bransch, bloggvärld och media m.m.

På vilket sätt har ni använt de olika kanalerna?
- Vi använder alla kanalerna året runt men med en naturlig upptrappning de sista månaderna innan evenemanget. Främst handlar inläggen om att få både nya och gamla besökare att uppmärksamma vårt stora programutbud. Ibland kör vi ut samma budskap i alla kanaler och ibland anpassas det. Eftersom vi har vi yngre följare på Instagram väljer därför ofta att tipsa om mer ungdomsrelaterade programakter där. På Twitter handlar det mycket om att ha koll på flödet och se vad som skrivs om Kulturkalaset liksom saker som kan relateras till oss. Ibland ger vi oss in i diskussioner och vinner på så vis ofta nya följare. Via Facebook och Twitter får vi också in många frågor till oss.

Ibland ställer vi även själva frågor till våra fans och följare för att få deras perspektiv när vi är osäkra på något. Instagram är en bra kanal för oss just under själva genomförandet eftersom man snabbt kan sprida bilder ut på nätet direkt från festplatserna och på så vis skapa en härlig live-känsla. På Twitter och Instagram använder vi hashtagen #kulturkalaset och vi uppmanar även andra att använda den. Genom en enkel sökning kan vi sedan se alla bilder och tweets som lagts ut med vår hashtag, gilla dessa eller kommentera på dem.

De sociala kanalerna är också ett bra komplement till vår hemsida när vi snabbt behöver får ut information om till exempel en inställd programpunkt eller liknande.

Har du några tips till andra som står i startgropen för användandet av sociala medier?

  • Fundera ut en strategi för sina sociala medier. Ställ frågor till er själva som: Vilken typ av budskap vill vi nå ut med? Vilka vill vi nå ut till? Och var finns den målgruppen?

  • Bestäm er för hur mycket tid de sociala medierna får ta och lägga ribban därefter. Att sätta ett mål är också bra. Tex. vi ska ha 200 fans på vår facebookssida under vårt första år eller liknande.

  • Planera inläggen i de sociala medierna är ett annat tips för att kontinuerligt hålla liv i kanalen. Ha det som en punkt på era veckomöten eller liknande . Vad kan vi berätta i sociala medier nästa vecka? Utgå hela tiden från vad era fans och följare kan tänkas vara intresserade av.

  • Ta hjälp av andra, till exempel samarbetspartners, är också ett bra tips. Se till att gilla era samarbetspartners facebooksidor eller följa dem på twitter. Tagga dem i era inlägg eller delta i diskussioner där det är möjligt. På så vis kan ni även nå deras respektive fans och följare.

  • Bestäm er för en hashtag och använd den flitigt, berätta om den och uppmana andra att använda den. Korta enkla budskap är att föredra framför långa romaner och bilder är viktigt.

  • Se dessutom till att involvera alla kollegor. Be om deras hjälp att gilla eller sprida ert budskap till sina egna nätverk.

Emma Tipsar också om att skapa en redaktion av volontärer.

- Vår kompisfestival West Pride i Göteborg har en egen redaktion (av volontärer) för sina sociala medier under sitt genomförande. Hinner redaktionen täcka in mycket som händer känns det nästan som om man varit där – även de som inte besökt evenemanget i år knyter kanske därför an och vill kanske komma med nästa gång.

För statistik och mer info om hur vi i Sverige använder internet och sociala medier: Svenskarna och internet

Festivalarrangören tipsar: ”viktigt att vara tydlig”

 

Tre frågor till Lena Wolmner,
kulturprogramsansvarig på Malmöfestivalen

Lena WolmnerHur använder du scenkonstportalen.se?

Jag letar produktioner. Men jag använder den också som en infobank för produktioner jag redan har kontakt med, och t o m redan bokat. Det är ett bra ställe för att dubbelkolla behov som mått, målgrupper och krav på arrangören. Där kan en hitta mycket info från flera aktörer utan att behöva maila eller ringa.

Vad är viktigt för producenterna att tänka på?

Att alla krav och förutsättningar finns med från början. Vissa saker kanske känns självklara för en producent. Men festivalers karaktär skiljer sig en del från andra arrangörer, eftersom det är snabba byten, många aktörer och vi behöver komprimera alla behov. Det är väldigt viktigt att producenterna är oerhört tydliga. Med 130 programpunkter på en vecka att ansvara för, bland 700 andra på festivalen, kan det bli praktiskt omöjligt att ordna något i sista stund.

Har du några fler tips till producenterna?

  • Lägg upp videos. Även om det inte är samma sak som live så ger det en tydligare bild än bara text.
  • Länka till recensioner, publikröster eller referenser, det läser jag alltid om det finns.
  • Se till att uppdatera praktiska och tekniska förutsättningar, och skriv inte krav som inte är det. Skriv istället ”helst” så minimeras risken för missförstånd.